Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■Ayi» Ur Den Försonade Fadern - " Ö
Karolina! som vandra där genom lifvet, och den välgörande
genie, som följer oss och räcker oss facklan, är du, lilla Karl,
vårt hopp och vår glädje.
Karolina.
Men det lyckliga ljuset då, hvar är det?
V i 1 h e 1 m i.
I dygden och framtiden.
Karolina
omfamnar honom.
Hvar missnöjd tanka i min själ är en oförrätt emot dig,
du bäste bland männer — Men ännu en fråga som rör mig
— Har du fullbordat kaptens porträtt ännu?
V i 1 h e 1 m i.
Nej, min vän! och hvart ögnablick användt därpå är
förloradt. Hvilken tomhet i hans blick! Huru obetydliga
hans anletsdrag! Hans stora gapande öga säger intet. —
Debauchen sitter på hans vissnade kinder, och oförståndet
jollrar från hans smilande läppar — om konsten där lyckas,
hedrar hon åtminstone icke konstnärens val.
Karolina.
Kaptens så ofta förnyade besök, ehuru under sken af
arbetets granskning, oroa mig. Skulle väl din Karolina någon
gång varit nog olycklig eller oförsiktig för att gifva honom
mod att våga hoppas något? Ack Vilhelm! skynda dig, själfva
bilden rättnu skrämmer mig.
V i 1 h e 1 m i.
Ack min Karolina! Jag svär vid din kärlek, som är mitt
allt, och vid denna pant af den (visar Karl), att ingen tanka,
som oförrättar dig, kan finna väg till min själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
