Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna sång var tillika en sammanfattning af Tegnérs
poetiska förmåga, såsom den dittills utvecklat sig inom den
”gamla skolans” gränser. Större delen är affattad i
alexandriner, — sista gången detta pseudoklassicismens versmått
användes i en stor dikt —, och äfven den senare afdelningen
med sin friare form går inte utöfver hvad t. ex. Lidner och
de yngre akademisterna tillåtit sig; språket är också fullt
af då gängse poetiska fraser. Allbekant är Bottigers vackra
skildring af ”Sveas” tillkomst under en skogsvandring med
järnforor uppe i Värmland; man måste emellertid räkna
med mera litterära förutsättningar, främst Geijers ”Manhem”.
Men skaldens patriotiska hänförelse och smärta är så djup
och äkta, hans herravälde öfver rytm och språk så stort, att
det hela verkade som något nytt, något oerhördt i sin prakt
och sin lidelse och tvang både äldre och yngre till enstämmig
beundran.
Tegnér hade hunnit nära de trettio åren då han vann sin
seger. Hans utveckling var långsam; han var och förblef
skeptiker äfven i fråga om estetiska teorier, och först då
han sett det nya praktiskt och lyckligt tillämpadt, kände han
sig öfvertygad om dess rätt. Om han tidigare efter
Oehlenschlägers föredöme försökt något ämne ur den nordiska
forntiden, så hade han inte funnit sin uträkning därvid; nu
ryckte göterna, d. v. s. Geijer honom med sig, och långt
mer än denne hade han en tid sin fröjd åt den nordiska
mytologien. Asatiden uppstod, ett motstycke till Schillers
”Götter Griechenlands”, men i en annan ton. Tegnér behöfde
inte gå till Hellas, han fann i Nordens egen forntid
ett ideal med nationell karaktär. Den grekiska skolningen
spåras dock äfven här, ända ut i versen, en inympning af
”Vikingens” fria rytm på antik meter.
Tidigare än göterna hade fosforisterna uppträdt som
apostlar för ett nytt poetiskt evangelium; bredvid Geijer hade
Atterbom förkunnat romantikens läror och i dikt tolkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
