Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
filosofien. Såsom en vetenskaplig världsförklaring kunde
Tegnér icke antaga denna mystik, men romantisk stämning
var honom ej främmande. Redan i någon ungdomsdikt röjer
sig känslan af allifvet i naturen, och den är hufvudtemat i
dikter som Träden, Elden och Sång till solen. Att Tegnér
med förkärlek väljer ljussymboler, har ofta påpekats; Phoibos
Apollon är framför andra hans gudom.
*
Tegnérs rika alstring afbrytes plötsligt för ett par år.
Hvad han 1814—1816 diktar, är relativt ringa, och det har
liksom brefven från samma tid mestadels en utprägladt dyster
stämning. Orsaken låg främst i Tegnérs egen person. Den
sjuklighet i sinnet, som han redan en gång lidit af, hade en
periodisk karaktär; den återkom nu, behärskade honom i
bortåt tre års tid, vek sedan för att efter ett decennium
återigen bryta fram. Nyåret 1816 är en frukt af denna dystra
stämning; världshändelsernas gång inger honom en ångest, som
bryter ut i vildt hån. Napoleons bana hade Tegnér följt med
beundran för den oerhörda kraften; efter den stores fall såg
han nu den politiska och andliga reaktionen tillsammans
triumfera, och han fyllde sina bref med bittra sarkasmer däröfver.
Men denna hopplösa förtviflan var ingalunda något uttryck
för Tegnérs egentliga natur; så snart den svartalf, som
suttit i hans hjärta, miste sin makt, återvände hans tro på
det godas, på ljusets kraft. Hans Tal vid jubelfesten öfver
reformationen hösten 1817 är en uppgörelse med tidens
strömningar, men här finns ingen misströstan. Skarpa falla huggen
till höger och vänster, oförskräckt går Tegnér fram, han
känner sig i besittning af hela sin andliga kraft, och hans
ord stråla af lifslust och kampglädje.
Det uppseende talet väckte var betydande, och många
blefvo upprörda däröfver; Tegnér ”visade ryggen åt den
gamla och tänderna åt den nya skolan”, för att använda hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0012.html
