Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat prästerligt kall ... Äran att kommentera öfver de
symboliska böckerna måste jag öfverlämna åt andra. Jag har
gjort hvad jag kan när jag tiger. Med ett ord, jag befinner
mig, och har egentligen alltid befunnit mig i en falsk ställning
och måste anse mitt lif som förfeladt.”
Att Tegnér ej offentligen framlade sin ståndpunkt, kan
svårligen med fog förebrås honom. Var han icke ortodox,
så var han i alla fall ärligt och uppriktigt religiös. Och huru
skulle han framställt sin sak? Teologisk diskussion var icke
hans göra. Därtill kom ett annat drag hos honom; hyckleri
afskydde han, men han hade ett starkt sinne för offentligt
decorum, därpå finnas många exempel. Ingen har så skoningslöst
som Tegnér blottat svagheterna hos Svenska akademien
på denna tid, men det skedde endast i förtroliga yttranden,
vördnaden för själfva institutionen afhöll honom från hvarje
tanke på en offentlig antydan därom. Det skulle varit ett
förräderi, en brist på ridderlighet, och det är kanske icke
för mycket sagdt, att ridderligheten var det högsta begreppet i
Tegnérs sedliga åskådning.
Hvad här i korthet blifvit antydt, förklarar hvarför
Tegnér i Växjö ej var den samme som i Lund. Hans
”resonansbotten var sprucken”; hans syn på lifvet hade blifvit
en annan, inre strider kunde väl aftvinga honom en smärtans
klagan för de förtrogna, men kämpa dem till slut kunde han
inte, och poetisk gestaltning kunde han därför icke gifva
dem. Yttre anledningar gifva dock nu som förr upphof åt
tillfällighetsdikter, öfver aflidna vänner, vid enskilda eller
offentliga högtider, och bland dessa finnas ej få värdiga det
stora namnet. Så dikten Vid magisterpromotionen 1829, då
Tegnér gästade Lund, minnesvärd ej blott för den vackra
hyllningen till Oehlenschläger, utan ock för de vemodigt sköna
orden till de unga magistrarne. Så mycket hade blifvit annorlunda
sedan han sist stod på den lundensiska parnassen i den
gamla domen, hans förtröstan på framtiden var ej längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
