Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en brytning; hösten 1836 skref Tegnér till friherrinnan
Schwerin, sin ”biktmoder”: ”Nu har jag ändtligen tagit mitt
parti och ryckt mig från ett förhållande, som passade illa
för min ålder och min belägenhet i lifvet; men sådant sker
icke utan uppoffring och strid, och det hjärta, som sålunda
skall slita sig löst, blöder länge och ärrar först i grafven.”
De dystra stunderna blefvo många och täta; 1837 skref han:
”Det är grymt när ett sinne, så öppet, så vänligt som mitt,
blifvit jagadt in på gränserna af människohat. I mitt sinne
kokar en oro, som endast döden kan stilla. — Det är
förskräckligt att känna, huru man öfverlefver sig själf, sitt lugn,
sin kraft, sitt namn och går styckevis i grafven.” — Och en
annan gång: ”En fallenhet för hypokondri är ärftlig i min
släkt. Dessutom ligga på botten af lifvets kalk många
passioner, som framträda i dagen ju mera den är afdrucken.”
Tegnérs ställning som offentlig person gjorde sitt till.
Då han som biskop deltog i riksdagsarbetet, var det som
fiende till liberalismen, en smärtsam öfverraskning för dem,
som af hans tidigare uppträdande väntat annat. Förändringen
är dock inte svår att förklara. Frisinnad i högsta mening
var och förblef Tegnér alltid, men han var — och hans
sympatier delades i detta fall af humanisterna öfver hufvud —
en andens aristokrat; hjälte- och snilledyrkaren stöttes bort
af tidens demokrati, helst då denna for fram hänsynslöst och
oridderligt. Sin förtrytelse dolde Tegnér inte, och han lät
den bryta ut äfven då tillfället just inte var det bästa.
Det öde, Tegnér bäfvat för, träffade honom under
riksdagen 1840. Inom ganska kort tid återvann han sitt förnufts
bruk, men han var en bruten man. Ffans vackra Afsked från
min lyra blef dock ej bokstafligt; ännu kunde han dikta bl. a.
Kronbruden.
Oerhördt var Tegnérs inflytande på samtid och eftervärld.
Efteraparne af hans poetiska stil voro många och
klena, men i bättre mening Tegnérider voro alla de unga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
