Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I stilla väsen, slutna inom er själf,
I jordens döttrar, hvilka med barndomslust
dien er moders barm och lyften
lummiga hjässor mot himlens stjärnor!
I edra skuggor bygger sitt lätta bo,
på edra grenar hvilar sig skogens skald,
hvilken bekyrnmerslös, lätt bevingad,
reser med sång mellan skyn och jorden.
I skogens vildar, kungliga ekars släkt,
I Nordens tallar, hedens och klippans barn,
och du förtrogna björk, som hänger
ner öfver dalen de gröna lockar!
Hur ofta låg ej min sorgfria barndom förr
i edra skuggor! O, huru ofta såg
jag till de eviga stjärnor genom
dallrande taket af edra kronor!
Hör, hur det vandrar! Gången är andars gång.
Hör, hur det talar! Rösten är andars röst,
blyga dryaders, som genom barken
hviska ännu om naturens skönhet,
naturens lif; ty den eviga är ej död.
Hon lefver ännu och rörs i hvar fibertråd
och drifver safven i trädens blomkärl,
det hvita blodet inunder barken.
Se, hur de kläda i blommor sin hjässas prakt,
när våren kommer, skapelsens kroningsdag.
Gyllene kronor en gud då sätter
öfver de grönskande trädens tinning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
