Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar gång han stämmer in i stjärnesången.
Förtörnen ej de väldige där uppe,
de himlaklara! Siaren har sett dem
betänksamt skakande de visa hufvud
åt tidens tecken, åt de feberdrömmar,
som spökade i kärnfrisk Nord, åt töcknet,
som lagt sig kring den fordom klara himmel.
Men nordanvinden är ej död ännu,
jag hör på afstånd slagen af dess vingar;
han fläktar smittan bort från berg och dalar
och sopar stjärnehvalfvet rent igen,
och Nordens sinnen klarna med dess himmel.
Med detta hopp jag hemförlofvar er,
I ädle ynglingar, I ljusets svurne,
det evigas apostlar uti Norden!
I fosterlandets namn, i mänsklighetens
jag lyser deras frid utöfver eder.
Gån ut, prediken evangelium,
det sannas evangelium, det skönas,
det glada budskap från den bättre värld,
där allt är gudafrid och himlaklarhet.
Och när I en gång — gälle det er alla! —
igenomstridt den femtiåra striden
för ljusets sak, när er gullbröllopsfest
med sanningen är redo till att firas,
och evighetens gränssten, grafvens häll,
som vigselpall står öfverhängd med blommor:
välkomna då, I silfverhårade,
I Febi svaner, o, välkomna åter
till samma tempel, som i dag er rymmer,
till samma lager, ej förvissnad än,
men blott ett halft århundrade mer mogen!
Ack, icke jag emottar eder då,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
