Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstummad längesen är då min stämma,
och detta hjärta, som slår nu så varmt,
är stoft, och någon vänlig stam däröfver
i vinden skakar sina gröna lockar.
Men anden — hoppas jag — ser ner ännu
till jorden, till de välbekanta ställen,
där tåget skrider öfver Lundagård
i templet opp att hämta sina kransar.
Och sakta orda mellan sig de gamle
om flydda dagar, om sin ungdoms drömmar,
och jämte dem ett släkte, ofödt nu,
med vördnad lyssnar till de visa röster; —
då gläds jag än en gång åt eder högtid.
# & *
Ur NATTVARDSBARNEN.
Pingst, hänryckningens dag, var inne. Den landtliga kyrkan
stod hvitmenad i morgonens sken. På spiran af tornet,
prydd med en tupp af metall, vårsolens vänliga lågor
glänste som tungor af eld, dem apostlarna skådade fordom.
Klar var himlen och blå, och Maj med rosor i hatten
stod i sin helgdagsskrud på landet, och vinden och bäcken
susade glädje och frid. Guds frid! med rosiga läppar
hviskade blommornas folk, och muntert på gungande grenar
fåglarna sjöngo sin sång, en jublande hymn till den Högste.
Kyrkogården var sopad och ren. Så grann som en löfsal
stod dess åldriga port, och där innanför på hvart järnkors
hängde en doftande krans, nyss bunden af älskande händer.
Själf solvisarn, som stod på en kulle emellan de döde —
hade väl stått där i hundrade år — var sirad med blommor.
Liksom den åldrige far, ett orakel i byn och i släkten,
som på sin födelsedag bekransas af barn och af barnbarn:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
