Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, när lifvets oändliga ryngd nedfaller uppå oss,
trycker till jorden vårt hopp och inunder jorden, i grafven,
väl är det skönt att bedja till Gud, ty de klagande barnen
visar han ej från sin dörr, men han tröstar och läker och
hjälper.
Skönare är det likväl att bedja, när allting oss väl går,
bedja i lyckones dar, ty lifvets skönaste lycka
ligger på knä för den eviges tron, och med händerna knäppta
prisar hon, tacksam och rörd, det godas gifvare ensam.
Eller veten I, barn, ett godt, som ej kommer från Herran?
Hvad har människan väl, den arma, som icke hon undfått?
Därföre, fallen i stoft, tillbedjen! Seraferna tillbe,
skyla med vingarna sex sitt anlet för glansen af den, som
hängde på intet sitt murarelod, då han murade världen.
Jorden bevittnar hans makt, och fästet förtäljer hans ära.
Släkten blomstra och dö, och stjärnorna falla från himlen
neder som vissnade blad, årtusen med döende tolfslag
lägga sig ned för hans fot, och han ser dem, men räknar
dem icke.
Ho består för hans syn? Förfärligt är domarens allvar,
störtar de trotsiga ned med en vink: när han talar i vrede,
höjderna hoppa som kid, och bergen springa som rådjur.
Dock — hvi frukten I eder, I barn? Den förskräcklige
hämnarn,
ack, han är kärlekens Gud: Guds röst var icke i jordskalf,
icke i eld eller storm, men hon var i den susande fläkten.
Kärlek är skapelsens rot, Guds väsen: oändliga världar
ligga som barn vid hans barm: han skapte dem endast för
den skull.
Endast att älska och älskas igen, han blåste sin anda
in i det slumrande stoft, och upprätt stod det och lade
handen på hjärtat och kände det varmt af den himmelska
lågan.
Släcken den, släcken den ej! hon är andedräkten af lifvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
