Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förbarma dig, du gröna moder Herta,
och låt den urnan en gång jordfäst bli!
Hon vittrar bort i luften: jordens smärta,
i jorden är hon väl ändå förbi,
och tidens hittebarn, här satt i skolen,
får kanske se sin fader — bortom solen.
1825.
* * *
VID MAGISTERPROMOTIONEN I LUND.
1829.
Tre gånger tre midsommarens sol har stigit ur vågen
tidigt på morgonen upp och vakat tills länge på kvällen,
sedan jag talade här med en krans af ynglingar kring mig.
Tre gånger tre af de växlande år förändra oss alla,
plöja i pannan och snöa i håret och snöa i hjärtat.
Köld är den åldrandes vinst; men jag prisar evärdlige Fadern,
att han bevarat mitt inre för frost, att jag älskar som fordom
tankens allvarliga värf och diktens olympiska lekar.
Därför jag glädes som förr af staden, helgad åt bägge,
där jag förlefvat min gladaste tid, där löfviga kronor
känna igen mig ännu och hälsa bekant och en hågkomst
står i hvart fönster och nickar mig till med förklarade ögon.
Dock — när kronorna dött, när de hjärtan, som mindes mig,
brustit,
se, då står det ännu det mäktiga templet, det fasta,
under hvars tusenåriga hvalf parnassen har ställt sig.
Hemma jag räknar mig där, ty han är befolkad af minnen
fjärran från skönare dar, och af er, I fäder och vise!
Ingen jag skådar bland er, som ej vän eller lärare var mig;
mången jag saknar likväl, och en, som senast har bortgått,
tog mig i faderlig vård och lärde mig skalan till sången,
när jag var ung och behöfde hans råd; och han harmades icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
