Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den andre. Dubbelt betänkligt kan ett sådant omdöme synas
i en tid som vår, då det hörer till ordningen för dagen att
behandla det adertonde århundradet, under hvars spira vi
alla lefvat, såsom man vanligen behandlar afsatta regenter,
hvilkas fel man uppräknar, hvilkas förtjänster man glömmer.
Jag älskar icke dagens hjältar, som med tappert mod slå
sig till riddare på den fallne konungens döda lekamen. Men
man måste göra sanningen sin rätt, äfven om det sker i
dåligt sällskap; och man kan svårligen säga för mycket ondt
om en tidsande, hvilken, om den fått verka utan motvikt,
skulle hafva rotfäst människan vid jorden och plundrat de
eviga skatterna i hennes bröst. Min själ vämjes vid denna
mänsklighetens prosa, vid detta stäckande af andens vingar,
vid denna nyktra och dock falska kalkyl, där man, likasom
i differentialräkningen, kastar bort oändligheten för att få
räkningen riktig. Hade det adertonde århundradets filosofi
varit, såsom mången annan, en sak blott för skolan, så
skulle dess inflytande varit af vida mindre betydenhet; men
den erkände egentligen ingen annan skola än världen, den
var en lära, icke för forskaren, utan för allmänna lifvet.
Genom sin lättfattlighet fick den inträde hos en hvar, som
ville blifva vis för godt köp, och den spridde sig därför
såsom ett tärande gift i hela tidens blodmassa. På det
andeliga, som dock är människans egentliga lifsluft, trodde den
icke; och hade dess luftpump fått gå som den börjat, skulle
mänskligheten förr eller senare blifvit kväfd därunder.
Det adertonde seklet hvilar i sin graf; och vi kunna
med ett bibliskt talesätt säga, att det fallit på sin synd.
Dess läror inneburo emellertid redan i sig själfva fröet till
förstöring. Hvad som är evigt hos människan kan väl till
en tid förkväfvas; men utrotas kan det ingalunda, så länge
himmelen hänger sitt tempelhvalf öfver jorden och
predikanten i vårt hjärta ej tystnar. Ett nytt tidehvarf är kommet,
med helt andra grundsatser, som vi hoppas, och af en alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
