Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är icke systemets sanning eller falskhet, för sig själf
be-traktadt — såsom sådant stannar det gärna inom
skolväggarna —, utan den åsikt af världen, som ligger till grund
därför, och förhållandet till hvad som äfven utom systemets
område är dyrbart och heligt för människan. Man kan
således tvifla på den härskande lärobyggnaden, såsom
lärobyggnad betraktad. Man kan tänka som man vill om dess
dogmatiska skryt, att vetenskapen nu ändtligen är funnen,
om dess föregifna upptäckter, om dess bekväma
världs-konstruktion, med ett ord, om alla dess underkurer. Man
kan tro, att filosofien, äfven den nyaste, liknar Portugal,
som ej kan försvara sina gamla upptäckter, mindre tillvälla
sig några nya. Man kan tro, att naturen ännu, som förr,
ligger framför oss, en ofantlig sfinx med sin oupplösliga
gåta. Man kan tro, att hvarje blott och bart förnuftssystem,
som icke har eller vill hafva någon annan grund än sin
egen, är just därigenom grundlöst och att andens och tingens
innersta väsende ligger djupare, långt djupare, än någon
blott vetenskap räcker. Man kan tro, att ljusets ängel har
egentligen blott tvenne vingar: religion är den ena och konst
den andra. Man kan tro, att ängelen flyger med vingarna
och ingalunda med de metafysiska stjärtfjädrarna. Men
dessa tvifvelsmål rörande yttersta grunden för vetenskap i
allmänhet och den ifrågavarande i synnerhet hindra ingalunda
att, i ett annat afseende, anse den sistnämnda för ett af
tidens gladaste tecken. Vid dess enskilda läror är icke
mänsklighetens öde bundet: de må stå eller falla, och troligtvis
göra de det senare, likasom alla deras fäder; men det sätt
att betrakta människan och världen, som härskar däri, den
ande, som lifvar det hela, denna är det, som är viktig för
tiden; ty den har bemäktigat sig ungdomen, som är
framtidens knopp, den lefver dunkelt i det uppväxande släktet.
Hade den ej uträttat något annat än att den till en början
förträngt den forna lösligheten och riktat sinnena till en
10. — Nationallitteratur. 8.
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
