Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom hvarje växt har sin egen blomma. Jag skattar högt
den grekiska skaldekonsten: men jag är långt ifrån att anse
den för den enda riktiga eller ens för den yppersta i alla
afseenden. Det gifves poetiska förträffligheter, hvarom
grekerna ej hade eller kunde ha någon aning. Älsken I bilderna
af en icke blott rik, men yppig fantasi, glädja er de djärfvaste
utflykter än till zenit och än till nadir, viljen I se en poetisk
värld full af rosenfärgade under: då måsten I vända er till
Österlandets skaldekonst, där alla figurer uppträda i purpur,
hvarje blomma glöder som en jordfast morgonrodnad och
tankens örn flyger alltjämt på förgyllda vingar emot solen.
Men föredragen I åter betydelsens djup och betraktelsens
allvar, älsken I de jättelika, men bleka gestalterna, som
gå omkring i dimman och hviska om andevärldens
hemligheter och om alltings fåfänglighet, utom ärans: — då måste
jag hänvisa er till det isgrå, till det sagorika Norden, där
Vala sjöng skapelsens grundtoner, under det månen sken
på fjällarna, bäcken slog sin entoniga sång och trasten satt
i toppen på en gulnad björk och kvad ett sorgekväde öfver
den korta sommaren, öfver den döende naturen. — Eller
behagar er känslans innerlighet och en längtan, som icke
trifves på jorden, utan alltjämt ser upp till det himmelsblå
stjärntältet, där saligheten bor, där det klappande hjärtats
oro stillas: då bören I vända er till den västerländska
romantiken, helst under medeltiden, då trubaduren sjöng om en
öfverjordisk kärlek och riddaren kämpade lika ifrigt för den
heliga jungfruns och sin skönas ära. — Men älsken I åter
mera idéernas rikedom och reflexionens sanning, viljen I
se ner i djupet af människans bröst, viljen I se alla hjärtats
ådror blottade liksom med ett trollslag: då mån I gå till den
moderna poesiens heroer, till dem nämligen ibland dem, som
gått sin egen själfständiga väg och ej lyssnat till andra
in-gifvelser än tidehvarfvets och sitt eget snilles. — Allt detta
utgör utan tvifvel förträffliga poetiska elementer: ingen klas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
