Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan lifvets högsta mål. När barnet kan gå, kastar det bort
sin fallhatt; när sinnet är utväxt, lämnar det gångstolen. Hvad
I lären af andra, det är i sig själft ringa; den rätta
läromästaren är edert eget årsbarn, han bor inom er, han är
er bättre människa. Ingen lärare kan göra mera än lossa
vingarna på den bundna örnen; viljen I flyga, så måsten I
pröfva egna vingsenor. Lärdom är själens spis. Men det
är fåfängt att vi mata er, om I ej själfva kunnen smälta
maten och förvandla den till märg och näringssaft. Pröfven
därför själfve, fatten, förstån, tänken: ty då först blir vetandet
ert eget. Tron är öfvertygelsens barn, annars är hon oäkta.
Sägen därför ej blindt efter hvad I hören; det är ljud och
icke sak; munväder är ondt väder. Den själfständige är
vittnesgill öfverallt i andens värld, äfven om hans gåfvor
äro ringa; men den osjälfständige blifver öfvermaga till sin
död, och hans utsago gäller icke inför domstolen.
Försmån ej dessa varningar. De innehålla ingenting nytt;
men det kommer däraf, att det rätta merendels är gammalt.
Mången kunde ge dem bättre, men I förloren dock icke på,
om I följen dem. Jag lämnar eder nu. Jag lämnar en plats,
som varit mig kär, jag lämnar en ungdom, som jag älskat.
Jag vet äfven, att I älskat mig tillbaka, och därför tackar jag
er i dag med rördt hjärta; ty något bättre än kärlek och
förtroende kan den ena människan ej gifva åt den andra.
Till äfventyrs träffar jag framdeles ännu många ibland er;
men det sker då under andra förhållanden. I ären då männer
i staten, edra läroår äro förbi, ungdomens blomdoft har
förflugit och hjärtat dragit sig tillsammans. Men jag hoppas,
att det åter skall öppna sig, jag hoppas, att I alltid skolen
anse mig som en vän från er ungdom. Lefven lycklige
emellertid, arbeten, utbilden er, förkofren er. Edra framsteg
skola vara min glädje, er välgång skall jag skatta som min
egen. Och när vi sålunda återse hvarandra, då vilja vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
