- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
265

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur RECENSION AF ÄRKEBISKOP J. O. WALLINS
TAL VID INVIGNING AF NYA
KATEDRALSKOLE-HUSET I UPPSALA DEN 21 OKT. 1837.

Litteraturbladet 1838.

Jag var närvarande vid detta tillfälle, jag hörde detta
tal. Talaren har rätt, det var en högtidlig dag. Hvem såg,
hvem kunde se utan rörelse denne ärofulle, åldrige konung,
hans ädelt manlige son vid hans sida; vid hans fötter, kring
hans knän denna blomstrande krets af barndom och ungdom
med glänsande, tacksamma blickar ; rundt omkring lärare,
förmän, föräldrar, vänner, ett litet folk, alla förenade genom
samma känslors band? — Man tyckte sig se hoppet och
minnet med sina skönaste kransar smycka det närvarande.
Därtill klangen af den Wallinska vältaligheten, som lik en
tempelklocka dånade fram och tillbaka öfver församlingen.

Likväl hörde jag ej talet med oblandadt nöje, emedan
det snart gick ifrån sitt första föremål. Anledningen till
festen var af ett så allmänt mänskligt intresse. Ämnet
tycktes mig så klart som en vacker källa midt ibland ängens
blommor. Hvarför ej därutur ösa de för dessa unga sinnen
närmast lämpliga betraktelser? Vore dessa ock vanliga och
ingalunda utsökta: hvad mer? — Hvad är vanligare än
ljuset, än vattnet, än alla naturens enklaste och likväl
kostligaste gåfvor? Det ligger i det simplaste, vanligaste,
hvardagligaste, Gudi lof, en rikedom af gömd, ofta glömd
härlighet, som — vare Gud å nyo och i evighet lofvad! — är
outtömlig. Då talet snart lämnade den nämnda, af mig uti
inbillningen skådade källan ur sikte, eller snarare grumlade
den med uppfiskande från bottnen (där de gärna kunnat få
ligga tills vidare) af de särskilda, så mycket debatterade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free