Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfostrings- och undervisningssystemen, — studsade jag och
tänkte vid mig själf: ”här är trätovattnet” . . .
I denna misstämning anslog hos mig för tillfället mycket
af det verkligen praktfulla i den Wallinska vältaligheten såsom
falskt. Här är otvifvelaktigt den största retoriska förmåga
i Sverige, och en förmåga i alla tider sällsynt. Dess sällsporda
förträfflighet kan måhända ej bättre uttryckas, än om man
säger, att man hör äfven då man läser ett Wallinskt tal. Så
mäktigt, kraftfullt, klangrikt är tonfallet i hans språk, hvilket
han behandlar såsom den fulländade mästaren sitt instrument.
Men till äfventyrs spelar han för mycket utan dämhamrar,
eller kläppen i tempelklockan svänger stundom för häftigt
fram och tillbaka förbi medelpunkten, eller, med andra ord,
de retoriska figurer som kallas hyperbol och amplifikation
förekomma nästan för ofta. Med dessa intryck gick jag, efter
slutad ceremoni, ur den nya skolsalen; — men det är ej med
dem jag vill skiljas, hvarken från läsaren eller från mitt ämne.
Jag tänkte på denne man, som jag så länge älskat och
ärat. Hans mildaste psalmljud smögo som melodier öfver
mitt hjärta. Jag befann mig åter vid den klara källan midt
ibland ängens blommor och anade, att jag här såg hans
innersta inre, och att bäckens sorl, innan den som flod
brusade i kaskader, var hans själs egnaste sång. Jag tänkte på
hans ej blott i ord, men i gärning ådagalagda kärlek för
barnen, för hela det uppväxande släktet, mest för det genom
fader och moder eller öden och förhållanden, ty värr, mest
vanlottade unga släktet inom hufvudstaden, där han så länge
ägt fältet för sin kristliga verksamhet; och jag kände, att jag
i denne prelat ej blott hade ett yttre, utan äfven ett doldare
inre, en man, ett hjärta, för mig, — Därvid utropade jag:
lappri med alla system! — och tror nästan att jag därvid
slog ikull en stol.
Det blef ingen vidare revolution utaf; men väl hade en
sådan långt före detta föregått hos mig själf, som, om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
