Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre såg på det tillfälliga än det väsentliga, ställde mig
på samma medelväg, hvilken äfven talet antydt. — Jag vet
ej, om de liberalare teorierna här vilja skryta af en seger;
men visst är, att filantropien eröfrat mig åt dem. För mig
har det skolsystem blifvit det bästa, som utsträcker
uppfostrans fördelar till det största antalet af medborgare, liksom
jag anser den regering och det regeringssätt för de bästa,
som befordra det största antalets lycka. Det förra är ett
stort medel till det senare: ett ändamål som för öfrigt väl
kan vinnas på flera vägar, men hvartill grundligaste och
säkraste medlet dock lärer vara, att hvar och en, så vidt
möjligt är, sättes i stånd att lagligen och lofligen taga vara
på sina egna angelägenheter. — Man må ej tro att genom
denna den individuella frihetens framsteg, som är historiens
egen rörelse, det allmänna kommer till korta. Tvärt om, det
finnes, i andens som naturens rike, ingen undantagsfriare lag
än den, som oupplösligen förbundit båda. Genom det
individuellas utbildning kommer det hela, det allmänna först
riktigt fram — genom skenbar söndring först den rätta
föreningen. — Så gärna må du gripa in i solarnas banor som
i denna frihetens eviga lag. Med eller mot människornas
vilja gör den sig gällande, — och likväl är det viljan som
därigenom kommer allt mera fram, nämligen det i grunden
förenande af alla viljor. Denna deras himmelska hemgift
skall ut i dagen, till offentlig välsignelse eller fördömelse,
allt som de till den förhålla sig. Söka de i sin individuella
riktning endast sig själfva, så träder emot det återvändande
moraliska kaos nödvändigheten själf i sin strängaste, mest
straffande gestalt; söka de det högre, gemensamma, så
upptager det dem också välsignande, belönande i sitt fria sköte.
— Och domen sker hvar dag.
Jag skulle här kunna komma i god fart att predika
lagen. Vi vilje låta det vara. Lagen gör sig i godo eller
pndo gällande och har predikanter nog. Evangelium är hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
