Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är denna morgon ibland mina gladaste minnen, en solblick,
som ännu hänger kvar i mitt bröst, lik den denna morgon
på gräs och löf och i spindelväfvarne tindrande daggdroppen.
I själfva verket, hvad kan vara mer lifvande än ett jaktparti
på en vacker höstmorgon!
Uddeholm ligger vid en af skogshöjder bekransad sjö,
ibland hvilka man i blånande fjärran äfven ser dem, som
begränsa den här ej aflägsna Klarälfvens lopp. En af löfskog
skuggad å, som högre upp drifver ett stort järnbruk, utgjuter
sig nära invid gården. Vi rodde ett stycke uppför ån, öfver
hvilken den glesa dimman småningom höjde sig, under det
solstrålarne refvo stora hål i det öfver oss sväfvande dimmiga
floret, hvarigenom himmelens djupa blå här och där redan
framblickade. Koskällornas klang, vallflickornas jodel dränktes
snart i hundskall, jaktrop och skott. Vi förlorade oss i skogen.
Jag klättrade i kapp med getterna i bergen och har allt
sedan haft en synnerlig kärlek för detta vackra, djärfva djur
med sina kloka, lifliga ögon.
Det lönar sig att gå omkring i Värmlands skogar, så
skiftande i utsikter med sina vatten och berg. Stora
vattendrag emellan skogshöjder dela hela landet i vidsträckta
dalsträckningar från norr till söder. Det är karaktären af både
landets västra och mellersta del, i hvilken sistnämnda Älfdalen,
som utmärkes af Klarälfvens lopp, äfven däraf har namnet.
Jag är uppfödd på dess stränder; man skall därför förlåta
mig om jag älskar den. Hvilket lif ger ej en stor flod åt
ett landskap! Redan att den kommer långt ifrån, ger den ett
eget intresse. Järnbåtar, timmerflottor komma ifrån stora
af-stånd och föra äfven tanken fjärran bort. Äfven den enslige
fiskaren vid stranden ger intet intryck af ensamhet. Man
tycker sig vara i stora världen äfven midt i ödemarken. Och
hvad är slutligen skönare än utloppet af en stor flod, som
med sig förer den mänskliga flitens alster! Hvad talar han ej
om! Hvilka minnen lifvar han ej! Det är som om alla tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
