Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
augustiafton vandrade jag med mitt bekymmer åstad dit och
begärde under någon förevändning af komministern att få
se hvad som kunde vara öfrigt af tidningarne för året. Han
drog fram en gammal bordslåda, där, bland ostskalkar och
brödbitar, en bunt mer och mindre fullständiga numror var
instucken, lyckligtvis ibland dem den jag sökte. På
hemvägen erfor jag först hvad det ville säga att gå hafvande med
ett vittert foster. Tidningsbladet blef mig ordentligen tungt
i fickan. Mina tankar voro alla liksom på flykt. Mig tycktes
jag sökte dem, medan fotterna under en sent på kvällen
fortsatt vandring stötte mot stock och sten. Jag kunde ej sofva.
Följande dagen slog jag upp och läste under ångest och
suckan i Dalins Svenska historia, som (defekt) fanns i huset,
hvad som rörde min hjälte. Det var alla mina källor. Jag
vet mig aldrig läst någonting så hårdsmält; och likväl skulle
däraf utdragas den allra finaste saften af en doftande
vältalighet. Det var ett arbete! Lycka att den gamle
riksföreståndaren ej känt det ännu i sin graf! — Sedan man
någorlunda kommit till rätta med ämnet, var en ej ringa svårighet
att få det på papperet. Min far var en sträng hushållare
med sådant. Jag måste erkänna, att jag hemligen och olofligt
tillgrep hvad jag behöfde. Jag gömde mitt rof i ett gammalt
tomt väggursfodral; dit också Sten Stures äreminne, alltsom
det skrefs, ark efter ark, nedsteg. Att bibehålla hemligheten
var ej lätt i ett hus där alla voro vana att veta om hvarandras
göromål. Liksom lyckades det mig utan förtrogen; och en
vacker afton sänkte jag med darrande hand och klappande
hjärta mitt arbete, renskrifvet och häftadt, omslaget och
försegladt, för sista gången i den dunkla gömma, hvarur det
med nästa morgonrodnad skulle afgå per posto till parnassens
höjder. — Det kunde hemma ej inskrifvas i postboken utan
att väcka uppmärksamhet. Jag bemäktigade mig därför, sedan
postgumman om kvällen bortgått, hemligen nyckeln till
postväskan, rodde ensam tidigt följande morgonen öfver Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
