Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min kväll är kommen; aftonrodnan kröner
min synvidds gräns i enslig nordanskog.
En fläkt jag redan från det fastland röner,
hvars hägringsö min längtan fordom drog.
Om någon än vill hennes toner höra? —
Jag vet det ej; det hinner ej mitt öra.
Ju mer för mig hvart jordens bländsken släckes,
dessmera klart, du himlaminne, brinn!
Förblif min första tanke, när jag väckes;
förblif min sista, när jag somnar in!
Hvar gång min blick af tårars sky betäckes,
tillhviska mig den frid, som nu är din.
Ledstjärna! lär mig att till dig mig svinga,
att bedja — verka — hoppas — och förklinga!
FÖRRA AFDELNINGEN.
(Sagospelet börjar i »ett land i nordpolens grannskap», där den
sköne hjälteynglingen och drömmaren Astolf är konung. Ett
jaktsällskap är samladt, däribland kungens unge och glädtige vän, den
välske sångaren Florio. Jakten tager slut, kvällen bryter in, man
väntar på kung Astolf, men han kommer icke. Han har förirrat sig
in i okända skogsbygder. Läsaren förflyttas till honom, där han nu
i ovädersnatten befinner sig.)
Astolf.
Jag önskar, att en koja snart jag funne,
ett näste hurudant som helst; ty sömn
behöfver jag, och alltid villigast
infann han sig på mina ögonlock,
ju hårdare mitt läger var, i tält,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
