Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till diktens evigt sommargröna ö,
som där i blomsterslöjor, solbeglänst,
för hjärtat höjde sig till landningsplats,
med alla barndomsänglar, lekande
kring blanka källsprång, mellan höga palmer!
Jag skulle genast, för hvad pris som helst,
förbyta mot ett sådant drömmeri
mitt vakna lif, mitt tomma hjältenamn,
min hemska fosterbygd, min tunga spira. —
Mörker, storm, häftig åska och slagregn.
Lugn, unga blod! Hvarför ej hylla gladt
de helga elementers öfvermakt?
De söka, liksom du, i striden frid;
när luftens moderliga bröst betungas
af kval, som skymma hennes ljusa blick,
uppföra hennes första barn ånyo
sin ungdoms kämpaspel, i mildrad härmning,
tilldess det blåa öga åter småler. —
I sanning! blixten är tjänstvillig. Nu
jag skönjer hand och fot åtminstone.
Trenne väldiga ljungeldar på en gång.
Tack, himlamakter, för de snabba blossen!
Där, österut, jag såg en slätt begynna;
jag har ej långt till den. — Men hvad? Bortom
det kala fältet, från ett högländt ställe,
ett ljus mig vinkar, likt en gästfri hälsning
från någon mänsklig boning? — Ja, och tydligt
jag branta klippor ser omgifva den.
Välan, framåt! Bevinga mina steg,
du, blida lycka, som, så kunglig själf,
än gärna kungars vän och sällskap är!
Han skyndar hort.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
