Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brant bergshöjd; öfverst, i en med mångfaldiga spetsar, liksom torn,
försedd klippmassa, visar sig en rymlig, hvälfd grotta. På något afstånd
skönjes en hafsfjärd i dimma. Tvenne mot hvarandra lutande, pelarlika
fjällstycken bilda till grottan en triangelformig ingång. Svalor, tranor, lommar,
vindspolar och stormfåglar hafva byggt sina nästen öfver och i trakten af
ingången. Grottan upplyses af lyktgubbar, som sväfva omkring hvalfvet och
väggarna. Midt uti, på en eldstad, uppflämtar då och då en halft förkolnad
glödhög. Framför eldstaden sitter vindarnas moder,
ANEMOTIS,
en urgammal, nästan oformligt storväxt gumma, klädd i en svart, fotsid kofta,
med ett eldrödt hufvudkläde, under hvars ofantliga, beständigt af och an
fladdrande snibbar dejL. långa, gråa håret likaledes oupphörligt fladdrar
omkring ryggen och skuldrorna. Hon spinner på en rock, hvars hjul snurrar
omkring med en häftigt susande fart, och från tenen flyga gnistor och
hagel-korn om hvarandra, med hvilka lyktgubbarna leka under bemödande att
fasttaga dem.
A n e m o t i s.
Röda gossar, blanka barn,
låten bli mitt granna garn!
Nordan vill ha kappan färdig,
men min varp vill ej bli härdig.
Stilla då, däroppe! — Nej,
sådant väsen tål jag ej.
Lyktgubbarna.
Gamla moster, låt oss vara!
Ingen fara, ingen fara.
A n e m o t i s.
Ingen? — Jämt i sus och dus
lefver ju mitt hela hus.
Komma man och söner, skrikes:
”Kläder, mor! och mat desslikes!”
Ingen sig bekymra vill
hur allting skall räcka till.
En svala kommer inflygande.
Hvad vill du, min snälla tärna?
Såg du Zefyr? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
