Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men — din röst mig ropte, moder! Sorgsen då
bredde jag till hemfärd mina vingar små.
Ack, när jag till afsked kysste mun och kind,
ack, hur tungt jag kände, att jag blott var vind!
Fjärran blott ur luften än jag skåda fick,
hur min höga drottning mellan cedrar gick.
Väl dock, att en ande icke älska kan
som ett mänskligt hjärta, som en riktig man!
Såges hon af en ur denna svaga släkt,
snart till aska blefve då hans låga släckt.
Nämn, hvad jord och himmel båda skönast ha,
i ett enda namn: det är — Felicia!
A s t o 1 f
som länge stått Zefyr helt nära, med häftighet.
Är det väl möjligt? Gifs det då i sanning
ett sådant land, en sådan kvinna? — Zefyr!
Han knäfaller för honom.
På mina knän, du gudalika barn!
— ett knäfall för en ande, helst en god,
kan ej förnedra någon — jag besvärjer
den menlöshet, som leker på din uppsyn,
att säga mig, om dina tjusta ord
en verklig ö, en verklig drottning skildra
och ej kanhända tala diktens språk
i fagra bilder af en sinnrik mening?
Zefyr
som nu först blir honom varse, med glad förundran.
Hvem är du, sköna, obekanta yngling?
Hvi ligger du på knä för mig? Stig opp! —
Hvad du om dikt och verklighet mig sport,
jag ej så noga just förstår, men gärna
jag svara vill på själfva hufvudsaken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
