Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När snart de sluga skallar i krithvitt sken
ej prunka mindre rart än sitt elfenben,
jag än en gång vill skåda de kloka män,
hur, utan hjärnor, likväl de grubbla än.
Gapskrattar.
A n e m o t i s
missnöjd.
Du är dig lik! — Skall du ej nånsin lära
hvad bildning är, hvad karaktär och seder?
Sunnan skrattar ännu hårdare.
Ja, skratta du! — Jämt gör du mig bekymmer.
Hanen utanför gal.
Hör! — Det var första ropet. — Nå, min Nore?
Nordan.
Med skäl du klandrar, moder, min broders nidingsfärd.
Om dö han kunde, genast han fölle för mitt svärd.
Jag annat haft att sköta: att hålla rent mitt haf
från pysslingar, som söka min bostad och sin graf.
De spana alla vägar, de fresta tusen grepp:
än åka de på slädar, än segla de på skepp;
än tro de, att mitt hem är ett isfält utan tö,
än att i öppet vatten jag bor på solblid ö.
Du känner själf, o moder, mitt slott. Så säg, välan!
om slika kräk till gäster jag härbärgera kan?
Om ock min fästnings vallar, där isbergstornen stå,
dem släppte in i borgen, hvad hjälpte det ändå?
Af blåhvit glanskis hvälfda, på stolpar af granit,
jag mina salar murat, ej utan konst och flit;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
