Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men friska luften spelar i rummen öfverallt
kring mig och mina svenner: det kallar mänskan kallt.
När norrskensdagern blickar på fönsternas kristall,
vi leka krig därinom, vi leka hjältars fall;
och när vi slå med svärden på sköldar af magnet,
ett ljud går genom världen, det ingen tyda vet.
Hvem skulle i min boning då trifvas utom vi? —
Grann är min trädgård: ätbart finns ingenting däri.
Af snö ju hvarje blomster, af bärnsten frukten är,
af malm de blanka träden, dem gripar vakta där.
Du gillar alltså, moder, helt visst mitt företag:
jag mot en mänskoskara har åter skipat lag.
I en af mina portar de hjältar fröso fast;
likt fångna möss de kvidde, allt under skeppets rast.
Jag såg det usla fartyg: det stod bland isfjäll klämdt,
och kvickt min hofnarr, björnen, med kräken dref sitt skämt.
Jag lät de fikna sjömän få tömma ut sitt mod,
tills svält och kyla svalkat det alltför heta blod.
Då steg jag upp på vallen och röt; med dån och knall
flög hvarje torn till sides, och fri var böljan all.
Ej hvar och en till kusten kom hem med arm och fot;
men nog gick resan hurtigt, och nog fick soten bot.
A n e m o t i s.
Hvad du är hård och skarp! — Har jag ej sagt dig,
att något mera mildhet icke skadar?
Man bör ej vara rättvis blott, men älskvärd.
Nordan skakar på hufvudet och vänder sig mot elden, med ryggen åt gumman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
