Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E r v i n a.
Och sida vid sida
snart af oss sju slöts en systerlig ring,
utan begär att om platserna strida.
Midt inom kretsen Felicia stod,
hon var det ljus, som gjort ända på natten.
Mäktig och hög, men förbindlig och god,
syntes hon buren af strålarnas flod,
medan den höljde i lekande mod
rörliga dungar och spelande vatten.
Dräkt utaf gullskir kring lifvet sig smög,
mantel af scharlakan halft den betäckte,
och öfver purpurturbanen en hög
buske af bländande fjädrar sig sträckte.
Glad, som det sågs, af vårt hyllande nit,
men majestätlig, befallande redan,
leende ropte hon: ”Välkomna hit!
Tagen min kyss och betjänen mig sedan!”
N i o b e.
Laura var djärfvast: i blinken hon kom,
först fick hon drottningens läppar beröra.
Därför blef hon ock den skönsta; därom
vet hon ej sällan att låta oss höra.
E r v i n a.
Sedan for drottningen fort i sitt tal:
”Natten jag tillbragt, den stjärniga, ensam;
nu är vår dag och vår lefnad gemensam,
boning åt er står tillreds i min sal.
Här, dessa verktyg, till allas vårt nöje,
lämnar jag er: deras bruk I förstån!
I mina tårar liksom i mitt löje
läses betydelsen klart af mitt lån.” —
Nu sina gåfvor hon mellan oss delte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
