Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laura fick griffeln af renaste guld;
jag tog mitt vinkelmått; lycklig och huld
snart på sin harpa Cecilia spelte;
till hvad jag byggt hennes välljud är skuld!
Niobe mejseln, och penseln Lucinda
pröfvade strax på en bild af hvarann,
medan Teano sin mask lärde binda
framför sin uppsyn, i härmningen sann.
Sist kom Naidion, nätt som en droppa,
nyfälld ur blomstret, till drottningens ro.
Minns du, hvad då hon dig sade, månntro? —
”Flicka, då allt, hvad du kan, är att hoppa,
tag, hvad du därtill behöfver: en sko!”
Alla skratta.
Naidion
ond.
Nej, hon mig skänkte en grann tamburin,
elaka syster, med klingande ringar . . .
Teano.
Nå, nå, Naidion, håll blott god min!
Hvem har ej sett, hur med den du dig svingar
sirligt och luftigt, som ägde du vingar?
Naidion.
Där kommer Laura!
Nymferna stiga upp från sina säten att möta henne.
E r v i n a.
Förlåt oss, men kort
är nu vår tid; vi ha länge fått vänta.
Laura.
Systrar, jag rår ej. Min plikt var att glänta
sakta på drottningens dörr och se åt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
