Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fågeln.
Men hvarför bete dig
så tokigt och ropa?
Tillbaka blott se dig . . .
Felicia ger sin fågel en vink att tiga och smyger sig bortom förlåten.
A s t o 1 f
uppspringande.
Förbi! Förbi! Till sina elementer
har min förtjusnings skenbild återgått.
Är det väl af musik du lockas blott?
Han återtager lutan och börjar åter.
Rosa hörs i tårar svara: —
Felicia.
utanför.
”Fly, Papilio, från mig!
Mörkret, ack! är hjärtats snara,
kyssar locka mången fara;
låt mig dem tills dager spara,
slumra, drömma blott om dig!”
A s t o 1 f
vänder sig om i hänryckt bestörtning.
”Om dig, om dig!” — Var det ej hennes röst,
som i mitt öra klang så klart, så nära?
Min egen visa sjöng hon . . . Arma bröst,
din yras tecken alla sinnen bära,
och synens villa nu blir hörselns ock! —
Men ack! hvad under finns däri ändock,
då hennes skönhet är den luft jag andas,
att jag en eolsharpa blef, där den
med fläkt på fläkt slår an och tar igen
ackorder, som i säll förvirring blandas?
Välan, jag vill den sista strofen börja,
Han lyssnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
