Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gudomliga, om du min kärlek vet,
hvi anar du af mina kval så föga? —
Inom mig buren, stundligt, öfverallt,
hur slugt du lärt, förföriska gestalt,
af min inbillnings nu att låna dräkten!
Af drottningskruden, som Armida bar,
är blott en nyfödd ros i håret kvar
och denna gördel, som magnetiskt drar,
och denna ställning, sväfvande på fläkten . . .
Den lilla slöjan fladdrar, azurklar,
lätt som en balsamvind vid morgonväkten . . .
Ja, fortfar så, du änglahvita dröm!
Lägg handen på ditt hjärta, blid och öm, —
låt än en suck få svälla gudabarmen,
hvars himmel, lik din ös i midnattsvarmen,
bär ljusets liljor i sitt glesa nät,
och öfver hjässan höj med andra armen
den sky, som gömma vill, i afundsharmen,
ditt rörande, ditt hulda majestät! —
O, vore jag den spegel, som dig sluter
med skimrets trollmakt i förklarad famn!
Inom det rum, där du din hvila njuter,
o, summe jag, en stråle för minuter,
ett doft från dessa ljus, ett bländverk utan namn! —
Din kind får högre färg? Du ljufva villa,
hvad dock din härmning liflig är och skön!
Du fäller tankfullt ögonlocken . . . Stilla!
Har jag dig skrämt med min förmätna bön?
Du småler — och ur dunkla ögonhåren
slår evighetens gryning opp sin blick —
O, om jag så orörligt stanna fick
och från din åsyn digna ned på båren!
Han dröjer, med uppsträckta armar, i sitt knäböjande läge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
