Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den intets-öken, som din ångest diktar sig,
och som af denna äfven kring den tron förläggs,
där ljusets högsta andar kring allfader stå,
hvar finns hon? Blott i samma bäfvans kortsynthet,
för hvilken ock din moder är en midnattshamn,
ja, själfva natten! Kalla fritt likväl mig så,
om du förstår, hvad natten är: ureldens brud
och modersskötet för hvar bild af lif och färg.
Du tänker dig mitt väsende så kallt som mörkt.
Bedragna! Just det dunkla djupast genomvärms
af ljusets evigt skapande allverksamhet! —
Stjärnburna! lyft till detta fästes rund din blick!
Hvad ser du där, om ej en gyllne månghvarfsked
af helga krafter, hvilkas lägsta länk du rår
att gripa själf, men hvilkas högsta gömmer sig
inom den hand, som alla makters urkraft är?
Vid denna kedja hänger, än mer skär än hon,
en annan dionysoskalk, en ädlare,
af gull och azur sammansmält, af gudavin
med oförminsklig strålningsflod till brädden fylld,
och amaranter linda in dess bägarrand.
Och när en helgad andes mun den randen rör,
den ger en klang ifrån sig då, en minnets sång,
vid hvilken alla hjärtans hjärta öppnar sig,
och du en säll förutsikt våga kan därin.
Den bägarn heter vishetens. Kom! Smaka den!
Felicia.
Ja, moder, ja, men hvi ej räckt af Astolfs hand?
N y x.
Halsstarriga! Han skulle då den äga själf!
Felicia.
Gif honom den!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
