Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helt listigt då talte de tärnor tolf:
”Och glöm ej den mö, du har fäst!
Af alla, som varit i världen till,
hon unnar dig allrabäst.”
När dag rinner opp, sofver kärestan djupt under linden.
Alfred
sakta.
Han gråter, mamma! — Fosterfar, han gråter!
A s t o 1 f
uppsprittande.
Ni vet ej — ingen vet, hur denna visa . . .
Jag bär mig barnsligt åt . . . men undren ej!
F 1 o r i o.
Ni älskar, liksom jag, de gamla tider? —
O, ljufligt spökar än ur deras skymning
den fromma hjältesagans lif och kärlek
i all sin enfald och förtrollar oss,
förrän vi tro! — Vill än ni höra mer?
A s t o 1 f.
Ja . . . nej . . . dock, ja! Men slutet blott, blott slutet!
F 1 o r i o.
Egentligtvis det långa kvädet utgör
ett helt af kväden; men jag tröttnar själf —
Nåväl, till slutet!
A s t o 1 f.
Slutet — slutet — ja!
Flori o, Malvina och Alfred
begynna åter.
Och dvärgarna hamra så flitigt i fjäll,
— blåser kallt, kallt nordan öfver skog! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
