Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och känner du, i minnen sluten
af en förlorad barndoms värld,
en fläkt, så varm om kinden gjuten,
en kyss, af kärlek skänkt och lärd:
då gläds och gif en suck åt mig!
Det är din vän som hälsar dig.
Hör du, när kvällens stjärna strimmar
in i din dunkla bonings famn,
från aspens lund, där bäcken simmar,
en sakta hviskning af ditt namn:
då slumra sött och dröm om mig!
Din vän i fjärran kallar dig.
Och sist, när natt sin vinge breder
på lugnets land, hvars ro ej störs,
och när, hvad hjärtat tystast beder,
liksom ett rop i himlen hörs:
då vakna där, och bed med mig!
Hur kan din älskling glömma dig?
A s t o 1 f.
Min Gud, hvem sjöng? Jag tror mig känna rösten —
Låt tacka dig!
Han skyndar dit. En hvit gestalt försvinner, vinkande, i skymningen.
Alfred.
Den rösten är nog lättkänd.
A s t o 1 f
återkommande.
Om Svanhvit den må heta eller annat —
det var min goda ande, som tog afsked . . .
Lef väl, o Florio, lef väl för alltid!
Lef väl, min Alfred! Hälsa den, som sjöng!
Han omfamnar dem, sliter sig lös, kastar på sig sin häst och sträcker
af utåt fjälldalen.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
