Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rösten.
Ack, söta herre, kom blott snart!
Jag är förstörd ... jag ligger under lasset. . .
förbråkad . . . lemmalytt... De mina . . . A—j!
Jag dör ... du store Gud!
A s t o 1 f.
springer af hästen.
Det skall ej ske,
att Astolf lämnar någon värnlös gubbe
till spillo åt elände — kanske döden! —
Stå, Hvitfot, säger jag, och lyd med godo!
Han skyndar fram till stenen.
Det blef så mörkt i hast — Säg, gamle, hvart
skall jag mig vända för att träffa dig?
Rösten.
Ah! Trefva ett par alnar till, åt vänster . . .
Hu! Hvad jag fryser! Hvad det värker! Hu!
Astolf.
Gif dig till tåls — jag kommer ju — o, skönt!
Månen går opp; dess bleka sken visar en kullstjälpt vagn, ur hvilken
åtskilligt hvitt framskymtar; under vagnen ligger en skälfvande gubbe, med
jämmerfullt anlet och skallig hjässa.
Gubben.
Hvad ni är god, som inte red ihjäl
ett skralt inhyseshjon! Räck mig er hand!
Astolf.
Skall jag ej välta af dig lasset först?
Gubben.
Låt lasset vara; tag mig blott i handen,
och det på karlavis, så tror jag nog
att än jag orkar krypa fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
