Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A s t o 1 f.
Nå, tungt
kan det just inte kännas; hela foran
består af några dussin gamla vingar.
Blir du blott hjälpt, mig kvittar sättet lika!
Gubben.
Gud signe er! Hvad vingarna beträffar,
de äro all min lilla egendom.
As t o 1 f
räcker honom handen.
Din hand är kall.
Gubben.
Dess varmare är din!
I detta ögonblick flyger hästen opp bakom Astolf och riktar, under
högljudda vrenskningar, sin färd med stora vingslag öfver hafvet åt ön.
Astolf
bestört.
Ha, håll! — Min häst! — Hvitfot, vänd om! —
Försent!
Hvartill har du mig narrat, olycksgubbe?
Gubben
uppstigande.
Låt honom fara, jag är färjekarl
och har dessutom hästar, om du vill,
fastän de nu ha skenat bort ifrån mig.
Astolf
för sig själf.
Jag fruktar, att jag fallit i en snara! —
Högt, men med ögonen fästade på sin försvinnande häst.
Släpp mig! Din hand mig kyler intill hjärtat.
11. — Nationallitteratur. 9.
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
