Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än lika flydd från denna mun är anden,
än lika frostigt kall är denna handen,
än lik ett glas, af imma öfvertäckt,
är denna blick, så stirrande, så bräckt!
De tusen tankars, tusen känslors örlig,
som fann hos mig försoning, frid och tröst,
en själ så varm, en liflighet så rörlig —
hvart ha de rymt, ur detta stela bröst?
Jag hört om mumier. Allt, hvad jag förmått,
har räddat honom — såsom mumie blott!
Du anlet, förr min sol! Omkring dig glimma
de gyllne lockar som i fordomtimma;
men kinden ständigt pannans vaxfärg har,
och liljorna stå utan rosor kvar . . .
Dock — om än skugga blott af sälla dagar,
förblif evärdligt deras minnesvård;
och när jag ohörd vid din kista klagar,
bevittna stum, hur ödets lag är hård!
I detta rum, djupt under slottets grund,
jag vill bevaka dig, från stund till stund.
Blott ljus ifrån det skumma hvalfvets lampa,
blott ljud af steg, som mina fötter trampa,
när sorgens gång förtynger mina fjät,
skall störa nattens tysta majestät!
Må dager hvälfvas eller mörker svalla
utöfver en åt kval beskärd natur —
må denna ö i grus för Tiden falla:
min värld är här — och trygg är grafvens mur.
— Moder, var den då så oförlåtlig,
den fröjd att göra säll en jordisk man?
Var paradisets blomma så försåtlig,
att äfven under den en huggorm rann?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
