Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med dina sånguppfyllda lunders tält,
med dina morgon-, dina aftonkinder,
så röda som de rosor, dem du binder
nu aldrig mer till krans åt mig — farväl,
natur, med all din prakt, med all din själ! —
Du sorl, som förr så gladt omkring mig lekte!
Du tystnad, som så ömt min hvila smekte!
Du — samklang mellan själar, mellan ting,
inom mig lika stämd som utomkring!
Farväl! Farväl! — Jag nu för er mig gömmer,
och smärtans kalk, som fordom glädjens, tömmer.
Ve mig! Långt djupare än den han är;
men till hans dryck man ock mig tid beskär!
I detta nu, som knappt en urknäpp rymmer,
där knoppas ren årtusendens bekymmer.
De skola slå sin svarta blomma ut;
dlldess, natur, begråt med mig mitt slut —
om det är slut, hvad evigt nödgas börja!
Odödlig är jag, att odödligt sörja.
I elementer, eld, luft, vatten, jord,
till edra andar bären afskedsord
från deras drottning, som sin spira bräcker!
Farväl! Farväl! —
Hon ställer sig åter framför Astolfs" kropp.
Den sömn, som dig betäcker,
du hulda älskling, är mitt enda lif;
att skåda dig skall bli mitt tidsfördrif!
Det var så förr, det skall igen så blifva.
Må tingens krafter, utan styrsel, rifva
den värld, som döljer detta rum, itu!
Hit nå de ej; här härskar jag ännu.
O Astolf, slocknadt är för dig vårt fordom;
förstummad är hvar suck, hvar helig svordom
af tjusta löften under kyssars tal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
