Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men likafullt är du min lefnads val!
Ja, utan gräns de blandas, våra öden;
mer minnesgod är kärleken än döden.
Ha, tusen gånger hellre måtte allt
i död försänkts, än att ditt bröst blef kallt!
Brinn mera klart, du sorgens lampa! Brista
mitt hjärta vill, men dig vill det ej mista!
Hon blickar åt lampan, som därvid uppflammar med starkare sken,
sätter sig sedan, med händerna tryckta mot hjärtat, vid Astolfs sida.
* * *
Slottet och trakten däromkring.
Månen strimmar blodröd på kupolerna. Våldsam storm och jordbäfning.
Ur palatset störta
De sju nymferna
ropande.
Flyktom! Flyktom!
Cecilia.
Ack, vi arma!
Laura.
T e a n o.
Laura.
Räddom oss!
Men på hvad sätt?
Följoms troget åt! I faran slutom oss tillsamman tätt!
De fly öfver scenen. En blixt slår ner i slottets hufvudkupol; en
åskknall skakar det i dess grundvalar, och hela nejden öfverhöljs af ett tjockt
mörker, som dock strax öppnar sig och visar det brinnande palatsets lågor.
Tiden, i eldröd scharlakansdräkt, står nu på öfversta spetsen af deras flarn
pyramid, svänger sin lia öfver ön och betraktar den allmänna förstörelsen.
Slottet är nedbrunnet och allt insvepes i kolmörk natt. Underjordiska
elementarandar uppträda där med facklor och börja en ringdans.
12. — Nationallitteratur. 9.
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
