Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En röst.
Nattdrottningen kommer!
Alla.
Hallo! Hallo!
En annan.
Tyst! Vred ser hon ut.
Några.
Men hvaröfver månntro?
N y x
står beslöjad ibland dem.
Bort! Viken hän, vidunder, troll! I, djupets barn,
nedsjunken dit! Med kufvad kraft betjänen där
den värld, som öfver kaos byggt sin tempelsal! —
Fort! Vörden stumt min sköna dotters änkesorg!
De fly åt alla sidor.
Mitt mörker är det enda, som bör härska här;
bred ut dig, stjärnemantel, öfver land och haf!
Hon slår ut sin mantel och uppfäster sitt dok öfver hjässan. I
ögonblicket sprider sig en mild, halfljus dunkelhet öfver den förhärjade ön; och
under en stjärnhimmel, som tindrar med den klaraste glans, står nattens
drottning i all sin höghet vid den tillslutna ungdomskällan. Hon pekar på
denna med ena handen och visar uppåt stjärnorna med den andra.
Tillspärrad här blef Ungdomsbrunnen — icke där!
Till boningen därofvanom, till hemmets fält,
o, ville blott Astralis lyfta upp sin blick!
Ja, flyktig gäst i stoftet är det eviga,
det rymmer från dig äfven ur din slutna famn;
men af sin tro får kärleken den gudakraft,
att han eröfrar åter hvad han älskat har
och äger det i mera sann umgängelse,
än då en härmning af gestalt, en töckenhamn
sig lade tungt kring den begråtne älsklingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
