Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som skugga blott, som färgad dunst, det högsta här
med dina sinnens njutningslust befryndar sig.
Höj därför upp ditt öga till den sierska,
som är din moder, ömma längtan. Fagra dikt,
som har inom dig hvarje sannings innehåll!
Om hon begagnar dödens hårda tungomål,
hvad rår hon för, att lifvets språk du missförstod? —
O, känn, att båda utgå från en moders mun!
Sång
på mer och mer växande afstånd.
Ve, ve, ve oss, vi flyende!
Kvalet, det gryende,
ren ifrån jorden förspörjs!
öppnas dess öknar framför oss —
främlingar där, o, hvem hör oss?
Hvem ger oss tak, när i minnet
evigt vårt paradis sörjs?
Ve, ve, ve oss förjagade!
Skoningslöst agade
barn utan hem, utan mor,
snart kringom länder vi spridas,
där vi blott tålas, knappt lidas,
där, ibland slafvar af Tiden,
mängden vår gudom ej tror!
Ve, ve, ve oss förlorade!
Ack, de förstorade
skuggorna sluka oss ren —
jordkretsens kvalm ren vi andas,
snart vi med dödliga blandas,
ack, medan här dock vår drottning
vistas och klagar allen!
Sången försvinner. Ur en annan riktning ljuda dofva, liksom svarande
klagorop.
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
