Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetenskap och konst i sammanklang,
evig trohets änglavakter skulle
sväfva dufvolikt omkring vår kulle,
aldrig du den gyllne stunden ångra,
då du, rörd, i mina armar sprang.
Visste jag, i hvilken trakt du blommar,
där ditt späda hjärtas rikedomar
kännas blott af helgonen och Gud!
Såge jag ditt dunkelblåa öga —
eldadt för det stora, för det höga!
Skall väl vid min grift dess himmel mulna?
Skall jag nämnas af din tungas ljud?
Kanske nu, med nålen vid din båga,
bakom gröna skydd mot solens låga
mig du tänker och i tårar ler.
Ty en sång af mig på duken hvilar,
och din svanhand genom bladen ilar;
än ett stygn — och än en blick i skriften —
och en suck du åt författarn ger.
Kanske ock ”Hvar vistas han?” du frågar.
”Månne i hans eget inre lågar
allt, hvad i hans dikter godt jag fann?
Konstens barn mest sina nycker följa,
bildningsgåfvans prakt kan dem fördölja.
Kunde hennes stämplar ej bedraga,
säkert är han då en ädel man.” —
Ädel? Ack, jag vet det ej! — De voro,
många irringar och mången oro
vill förkorta mina dagars tal.
Men af dig hvar vådeld skulle släckas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
