Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och deras svarta mantlar glest betäcka
de hvita ben, dem svepningen förråder.
Fly, om du kan! Med långa, skrumpna armar
de famla efter dig, och varma kinden
i andestunden af en ishand kyles —
och ensam irrar du på öde stranden
utaf ett nu, hvars ögonblick är sekel.
Din barndoms dalar dunklas ren af bergen —
och ur det hus, som varit dina fäders,
framkika anleten, dem du ej känner,
förundrade, hvem du väl vara kan.
Jag dånet hör af riglarna, som skjutas
från djupets dörrar — hör de portar uppslås,
som hjärtats aningsvärld för evigt öppna.
En ingång, regnbågshvälfd, i fjärran synes;
ett nyfödt, outsägligt ariaskimmer
framkväller där från landen innanför,
och andar, strålande, men mig bekanta,
på fälten där bland höga liljor vandra.
O, tagen mot er son i gudaringen!
Ovärdig ej han till ert sällskap hastar;
hans bana var åt ljusets makter invigd,
och lagerkvisten fläktar i hans hår. —
De vinka bifall — jaspisfjällen glimma
uppöfver deras hjässor — bjudning sorlar
den klara ström, som sköljer Edens stränder,
och milda vindar från dess närmsta palmskog
välkomna gästen till de helga tjällen.
Och se, på floden lägger ut i julle,
af diamanter sammansatt, en snöhvit,
en moderlig gestalt, som sakta gungas
på silfverskummet till min dunkla vassbrädd.
En dufva sitter, smekande, på skullran;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
