Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
altaren höje sig opp åt helgon bland ljus och bland rökverk,
glädjen där offre sin tack, smärtan sin bedjande tår.
Vandre därinne skuggor omkring af fäder och hjältar,
fredligt bland drömmar, som nyss lekt i orangernas land.
Och när förtjusningen stiger åt skyn från templet och jorden,
tusende röster af sång fylle dess pelareskog!
Ja, ej längre om plan och om mål de byggande stride.
Vare forbistringen slut! Lärom hvarandra förstå!
I, som nu ropen allenast på ljus, på kristaller, på blankhet,
byggnaden visst ej af glas önsken I gjord, eller is?
Dunklet bekrigen I. Godt! men hvarhelst ett verkligt sig visar,
är det dunkla dock med såsom det ljusas beting.
Natten, den trogna, alltjämt är färgers och skepnaders moder,
närer dem huldt vid sitt bröst, räcker till fadern dem fram;
och när i rymden de sen bland vimlet och gnyet förspridas,
bor hon inom dem som tyst aning om skapelsens ord.
Så ock i dikten det gifs, ja i tänkandet själft, ett förborgadt,
heligt, hemlighetsfullt, roten af tanka och dikt.
Hvad ur det innersta hörs, kan blott ur det innersta fattas:
sådan är lifvets mystär, sådan är sångens mystik.
”Sjukdom” vore det, hvad? när ifrån den roten, i blomma,
själarnas längtan står fram, magisk i doft och i drag?
Då, välan, är jag sjuk, och, i sanning, jag blygs ej däröfver:
Plato var dödskrank då, Dante, den svärmarn, än mer.
Näppligen hälsan är där, hvar hon braskande föres på tungan :
hälsan är ödmjuk, mild, skryter ej, att hon är frisk.
Dock — ej tvistom härom! Vi alla ju vilja det sköna,
vilja det spegladt i fullt mått af vårt mödernespråk.
Sträng i sin fordran därpå, gemensamt oss manar en framtid,
njugg i sitt lönande pris, hård i sin straffande dom.
Klar er syftning mig är, och härlig i den är er början.
Vänligt begripen ock min! Mera den icke begär. —
Af millioner ögon, som öppnats och öppnas på jorden,
finner hvar stråle sin väg opp till den sol, som dem tändt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
