Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men tolka våren af det eviga Ena,
som än en gång hvart höstflor sönderrifver.
Väl är jag ensam; dock af diktens under
ett barndomssällskap mina timmar fyller,
gör dagens glädtiga och nattens klara.
Må sten man kasta in i mina lunder!
Det stridssätt, som jag valt, ej ondt förskyller:
är, att med blommor och med frukter svara.
EREMITENS TACKOFFER.*
”Den unga tiden du beprise!
Han är en gud, det hvar man vet.”
Är han en gud — välan, han vise
en strimma af gudomlighet!
Sin börd, sitt kali han uppenbare
med anletsdrag, med blick och röst.
Hans verk, hans medel vittnen vare
om gudakraft ur gudabröst!
Men om hans dunstbild storm betyder,
mig skrämmer ej, hvad sorlet vill;
ty de odödliga jag lyder,
och dem, blott dem min tro hör till.
När stormen dött, i Sveas trakter
än lefva nordens stjärnor kvar
och Valas sång om helga makter
och Karlaminnens återsvar.
* Liksom närmast följande dikt, har denna inställts i Atterboms stora
litteraturhistoriska verk »Svenska siare och skalder.» Utg. anm.
2 b 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
