Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fri skalden är, och fri är mannen,
med egen röst, med egen ton,
och trotsa vågar han tyrannen,
om ock den kallar sig ”nation”.
Af väntadt skalf må jorden gunga!
Tills rämnan sväljt, tills bilan slår,
jag ämnar tänka, tala, sjunga,
som lefde jag i bättre år.
Om vett och sans, om evig lära
att rätt blott grundar sig på plikt,
om tacksamhet, om tro och ära,
om nit för noggrann pröfnings vikt,
om ädla krafter, som sig samla
med mod att gå martyrers fjät —
om detta är ”det murkna gamla”,
jag lust att ”ramla” har med det.
Så kvad jag förr, så än jag kväder;
och så er tolk jag blifvit har,
I, ädla skuggor, stora fäder,
I, hvilkas sällskap är mig kvar!
Emellan eder värld och denna
en himlastege finns att gå . . .
Hur lycklig är jag att er känna,
hur afundsvärd att er förstå!
När kring min skogssjö nu blott slagan
från alla bygdens logar hörs,
när knappast mer, till enslig klagan,
bland gula löf en fågel rörs,
utöfver sjön er hälsning hviskar,
af blida sommarstrålar följd,
och för dess fläkt, som allt förfriskar,
är ingen hjärtats gömsla döljd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
