Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berömda personen skulle bli kvar. Den enkla prydlighet, som
han älskade i sin dräkt, fick ej heller saknas i hans boning.
I denna till Jakobs kyrka närbelägna bostad, omedelbart invid
den älskvärde och af sina landsmän ännu ej behörigt
uppskattade Brinkmans, blefvo inträdande vänner alltid
emot-tagna med en den mest okonstlade fryntlighet.
Korteligen: bedömes han enligt sina yppersta kväden,
så skola jämväl nutid och framtid erkänna med oförminsklig
tack, att hans lyra, med sin i begynnelsen för all täck, men
sedermera för all skön sinnlighet öppna och spänstiga
stämning, sin ofta kvickt spelande, slutligen oftast vemodigt ömma
känsla, sin fina lyssning till språkets och versens riktighet,
behag, välljud, sin för fosterländsk själsodling rastlöst
glödande lidelse, på den svenska ärans stjärnhvalf bibehåller en
orubblig höjdplats. Han förtjänar — och skall tvifvelsutan
aldrig sakna — läsare, som i sådan erkänsla icke låta sig
störas genom de menliga inflytelserna från en vid samlandet
af hans skrifter ännu ej på långt när fullt klar synpunkt;
läsare, som ursäktande begripa, huru han under själfva sina
sista lefnadsår kunde skatta mödan värdt att slösa tid och
omsorg på en (visserligen ganska lyckad) öfversättning af
tragedien ”Olympie” — en af Voltaires minst berömda,
ehuru (det må medgifvas) ingalunda sämsta; läsare, som
förstå att förklara och urskulda, ej mindre upptagandet af
månget svagt stycke, hvars obetydlighet numera är uppenbar,
an den härmed sammanhängande anordning, hvarigenom man
ej sällan från ett skaldeverk, hvars fägring är lika giltig
för alla tider, omedelbart förflyttas till ett, som — om ock
icke rentaf förkastligt — dock blott för sin tid kunde synas
stämpladt af något synnerligt värde (så t. ex. från ”Den nya
skapelsen” till ”Gratiernas döpelse”).
Hufvudomständig-heten vid slutomdömet öfver honom skall alltid förblifva
den sorgliga, att vi äga — knappt halfva Kellgren. Just vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
