- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 9. Svensk romantik, 1. Atterbom, Hedborn, Elgström, Afzelius, Eufrosyne /
301

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vändningen till en ny poetisk verksamhet, som lofvade att
vida öfverträffa den förra, bortrycktes han i en mans bästa
ålder, en ålder, efter hvilken mången af jordens ryktbaraste
skalder författat sina förnämsta verk. Milton var betydligt
äldre, när han företog sig att besjunga paradisets förlust;
Wieland — med hvilken Kellgren har flere beröringspunkter
— likaså, när han diktade sin ”Oberon”; Voltaire skref sin
sannast poetiska tragedi, ”Tancred”, i sitt sextiondesjätte
lefnadsår; och Rousseau hade vid den ålder, som blef
Kellgrens hela, just nyss på författarebanan uppträdt. Men
alla dessa — liksom Goethe och andra — erhöllo ett
tidsutrymme, hvarmed dem tilläts att (åtminstone i hvarje
väsentligt afseende) uppenbara allt, hvartill naturen dem
utrustat. Kellgren fick ej denna tillåtelse. Honom beskärdes
icke att fortsätta en bana, på hvilken han skulle blifvit det
efter hans död uppväxande revolutionära skaldesläktets
uppfostrare, medelpunkt, ledande föresyn, och dymedelst helt
fredligt tillvägabragt den i Sveriges vitterhet behöfliga
om-hvälfning, som, tyvärr, sedermera så våldsamt frambröt, med
ett mot de kvarlefvande gustaviska veteranerna ofta
otacksamt öfvermod. Af Svenska akademiens medlemmar var han
den förste, vid hvars frånfälle hon firade en bortgången
ledamots minne genom anläggandet af en månads offentlig
sorg. Men vidden af den förlust, som hade drabbat svenska
vitterheten, kunde då ännu blott ganska ofullständigt öfverses.
Desto ömmare äro skälen för hans eftervärld att omfatta det
stora, som han kunnat blifva, i samma vördnad med det stora,
som han var.

* *

*



18. — Nationallitteratur. 9.

273

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/9/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free