Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sömnen slöt den sköna gossens öga,
men en sömn, af sälla drömmar rik:
än han tyckte sig uti det höga
och en strålig Fenix vara lik.
Än på rosenskyar han sig sänker
till en jordisk rymd, som slumrar än
och, då morgonsolen på den blänker,
upp till yra nöjen väcker den.
Själf nu väckes utaf solens strimma
trubaduren, nyss en serafim.
Hyddor, som i sädens gullsjö simma,
hälsar vänligt liten pelegrim.
Festlig dag han ser med löf och kransar,
bygdens ungdom smyckad nätt och fin;
och han töfvar ej till muntra dansar
stämma upp sin glada violin.
Ljudet hörde jag med nyväckt sinne
för det sköna, grät, när det försvann.
Undra ej, att vid ditt ljufva minne
än en tår ner på min cittra rann.
Mången gång, när aftonvinden spelte
mellan vassen vid en lugnad sjö,
trodde jag, att barndomsvännen delte
sina toner från en lycklig ö.
* * *
MJÖLKFLICKAN.
Se solen nu sjunker huld och klar,
sen världen så mildt hon lyst;
från ängar och fält hon afsked tar,
sen blommor och gräs hon kysst.
19. — Nationallitteratur. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
