Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i lunden hörs en äiskandes röst:
”Hvad det är ljuft att lätta sitt bröst
i aftonsolens purpursken,
i skuggornas svalka alien!
Ack, visste man väl, hvad jag har tänkt,
ack, visste man, hvad jag vet!
En gosse jag ren mitt hjärta har skänkt,
0 må jag ej ångra det!
Aj, aj, om han ej trogen mig är,
som så vid Gud och himmelen svär
och vid sin sköna, ädla själ!
Ack, nog blir han trogen likväl.”
En blomma hon tar från stigens rand:
”Min lilla, ack, bry mig ej!”
Hon spår i dess blad med darrande hand
om önskningens ja eller nej.
1 lifvets vår är lyckan din vän:
ett tröstrikt svar får kärleken än
uti din blommas sista blad
och blir då så lycklig och glad.
På roten utaf en skuggig lind
den sköna sig sätter ner,
och Svanros lilla och Blomsterkind
hon mjölkar och ännu fler.
Sen flyr hon hän, af tankar så full,
på åkerns ren, där aftonens gull
blekt skimrar än på axets agn
från solens försvinnande vagn.
Ack, hvad man är säll vid nitton år
med kärleken i sin barm!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
