Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANSÅNG.
De hvita fjädrar gråna:
min skönhet förgår med de flyende stunder.
Uppöfver mig himlen ses mörkna och blåna,
och böljan slår med ängslan härunder.
I dufna lunder!
Allt ligger i dvala,
ej vindarna tala,
ej mera de himmelska bröder hugsvaia.
Den gamle stormen klagar:
han tjusas ej mer af den åldrade bruden.
Från klippa till klippa han vred henne jagar,
i forna år den kärlige guden.
I sorgeskruden,
förskjuten, hon gråter,
ty kärleken åter
ej nalkas det bröst, som han en gång förlåter.
Med oro slår mitt hjärta,
och allt, hvad jag skönjer omkring mig, förskräcker:
mig döden i ådrorna kyler med smärta.
Nymféa ler och kinden mig räcker;
men åldern släcker
med väldig förmåga
den heliga låga,
som skänker åt ynglingen vällust och plåga.
I fantasiens spegel
jag fordom såg lifvet, oändligt som vågen,
och modig jag spände de snöhvita segel,
där västan sprang och spelte i tågen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
