Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med vingad flykt mig bortför till de ställen,
där jag som barn i gräsets vågor simmat
och badat har mitt bröst i dagens strålar —
du, som i glesnadt dunkel uppenbarar
mitt forna paradis, den stilla hyddan,
där himlens gäst, i stoftets klädnad buren,
blef jordens främling och för första gången
sin saknad nämnde med en suck, ej själfkänd,
lik flodens stilla höjning före stormen —
du, som till skuggans skygd mig sakta följer
och, när jag svärmar i min framtids rymder,
som sparsamt klarna, randar dem med dagern
af mina ungdomsdrömmar, som mig nalkas —
o, låt ur tidens ström mig återspegla
det fornas herdevärld, som öfversvämmats,
och af dess prakt en sjunken blomma rädda!
Ur grundet skimra fram de dränkta fälten,
och mörkrets svall förglesnar till en skymning,
där, likt en fjäril, som af vinden drifvits
till arma nejder och med lugnet hemflytt,
bland kända föremål min ande irrar.
Där i ett afstånd från min vagga, gungad
och kransad af min mor, hvars sång med andakt
bad kring mitt läger himlens änglar vaka,
du står och, likt en moder, ber mig närmas
och tecknar huldt min tankes första morgon
och lifvar upp min känslas första flämtning.
Säg mig, o, säg, hur milda feer spridde
kring barnets hjässa moln af eterångor,
där, lekande, min själfförgätna ande
i strödda blixtar såg det forna ljuset
och log uppå min mun, som sakta kysstes
af hvita, vingbeprydda himmelsbröder!
O, väck ur själens djup min oskulds löjen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
